- Project Runeberg -  Vintergatan. Sveriges författareförenings litteraturkalender / [1894] /
26

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jane Gernandt-Claine. Underströmmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

djupet af hans förtviflan. Tala om medkänsla, om
vänskap, om oegennyttig tröst! Hvitmenade grafvar!

— Afundsam hade hon suttit vid de sorgernas källa
och vägt dess tungt fallande droppar i sin hand och
fört dem till sina läppar och försmäktat vid deras
bitterhet. Ty det hade bränt henne, att den eländiga
fått göra honom denna smärta, fått pina honom, fått
tränga till roten af hans varelse och förvandla hans
innersta i gråt och jämmer, härska där, äga det,
sönderslita det — medan hon, Richissa, höll honom så
kär, att den minsta suck, som gick öfver hans läppar,
hans minsta ord, hans minsta tanke var henne
dyrbarare än att lefva. Det hade varit hennes fröjd och
henne’s suckan att blicka ned i dessa irrgångars mörker
och tänka: Där har Lejla gått fram, där har hon
lämnat spår — men ingen skall göra det efter henne,
ingen skall finna de vägar, som det kvalet har
trampat, och i det rum, där dessa smärtor ha
upprört höjderna och djupen, skall ingen röst kunna göra
sig hörd.

Hvad hade hon, Richissa, att missunna den lilla
flickan, som nu stod vid hans sida? Om hon också
kunde, ville hon icke förhålla henne resterna af detta
mödosamt läkta hjärta. Icke är det till dessa smulor,
till denna fattiga efterskörd, hon kan vända sin giriga
håg? Nej! — Som en ström går fram i det fördolda

— med en makt, som ingen förnimmer och under en
yta af ro — skall det alltid brusa genom hennes själ
i jubel och klang, i ve och vånda, att hon sett, hur
den mannen kunnat älska, att hon stuckit sin hand i
lansens sår och mätt vidden och djupet af hans lifssorg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintergat/1894/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free