Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Hedberg. Kornblixt. Skizz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om han vinkat åt mig. Närsynt som jag är,
kunde jag inte urskilja anletsdragen på så långt håll,
och jag kunde inte låta bli att tänka för mig själf:
»Det var tusan hvad han är ifrig! Har han kanske
någon trasa med i den där konkursbyken, och när han
nu fick se mitt namn, så kanske . . . här är bäst att
hålla öronen styfva och ögonen öppna för att inte begå
någon oförsiktighet! De här järn- och träpatronerna
äro inte goda att knäcka nötter med — och . . .»
Längre kom jag inte i mina funderingar, ty nu
var han nere på högra bron, och till min ytterligare
förvåning tvärstannade han där, slog ut med bägge
armarna och ropade:
»Ture! Ture! Är det verkligen du?»
»Herre min Gud», tänkte jag, och det flög en
darrning igenom mig; »jag tycker, att jag känner
igen den där rösten! Men det är ju inte tänkbart,
det kan inte vara . . .»
Längre hann jag inte, ty jag vet inte, om karlen
hade flugit eller hoppat öfver afståndet emellan oss;
men innan jag hann tänka ut den tanke, jag börjat
med, kände jag mig omfattad af ett par kraftiga men
darrande armar, jag såg ett par stora eldiga ögon i
ett nästan likblekt ansikte borra sig in i mina, och
nu hörde jag en röst, som jag kände igen, fastän den
grumlades af den häftigaste sinnesrörelse och som
halft hviskade, halft pustade i mitt öra:
»Så skulle vi då mötas ännu en gång i lifvet!»
»Axel», ropade jag, alldeles ur min vanliga
jämvikt och med tårar i ögonen, »Axel! Är det du? Och
hvad i alla tider vill detta säga?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
