Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Hedberg. Kornblixt. Skizz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skynda sig att uppfylla den !> yttrade jag,
oförsiktigt nog.
»Tror ni det?» svarade hon hastigt med en ny
blick, som på slutet sväfvade öfver till förvaltaren.
>Ja, det är ju möjligt, att han blir så artig till vintern!»
Min vän låtsade inte höra de där orden utan
klingade i stället mot sitt glas och föreslog min skål
i ett tal, som var både formfulländadt och hjärtligt.
Han talade om vår ungdom där nere i Upsala, om vår
vänskap, våra studier och våra glada tillställningar
och slutade med att, på samma gäng han drack för
ungdomsvännen, drack han äfven för ungdomen, lifvets
skönaste tid, som man egentligen inte sätter värde på,
förrän man förlorat den.
Skålen dracks på värdens uppmaning i botten, och
man klingade med mig öfver bordet; förvaltaren med
ett sötsurt leende och prästen med en hjärtlighet, som
om han skulle känt mig i tjugu år. Minnena från
Upsala hade lifvat upp honom, och det fastän han
sedan, vid kaffet, förtrodde mig, att han svultit mest
hela tiden.
När värdinnan druckit med mig, sade hon, som
det tycktes helt afsiktslöst, i det hon kastade en ny
sådan där underlig blick på sin man:
»Ni måtte nu ha fört ett bra muntert lif där borta,
eftersom minnet däraf kan så där pigga upp min man!
Han brukar eljest inte hålla några tal!»
Jag svarade med en skål för värdinnan och
värden och lyckönskade honom till en gå älskvärd hustru
och ett så behagligt hem, och henne till att hon
lyckats erhålla en make, som var rikare på hjärtats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
