Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Hedberg. Kornblixt. Skizz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad det är? Ingenting! Alldeles ingenting, kära
du! Jag är litet nervös, det är alltsammans!»
Men ögonen, som stirrade på dörren, där de gått
ut, de stora, ångestfulla ögonen i det likbleka ansiktet,
de talade ett helt annat språk än munnen. De sköto
blixt på blixt, alldeles som nyss där nere vid
horisonten; men inte ens det aflägsnaste buller hördes.
Jag försökte allt hvad jag kunde för att framkalla det;
men det märktes allt klarare, att något gått i sär
emellan oss — slutet på visan var, att han hade
ingenting att säga mig!
När partiet var slut, gingo vi också dit ut och
spelade allasammans en omgång ä la guerre. Man
och hustru talade icke ett ord med hvarandra, utom
när det gällde spelet, och jag beundrade den
charmanta fruns träffsäkerhet. Hon mankerade inte en
enda boll men inte heller ett enda tillfälle att rikta
en sarkasm åt mannen.
Förvaltaren och brukspredikanten aflägsnade sig
genast efter supéen, och jag satt kvar ännu en stund
i skrifrummet, där mannen och hustrun rökte och tego
— så vida de inte talade till mig.
När jag tog godnatt, sutto de båda midt emot
hvarandra, och ännu i dörren såg jag, huru de bleka
läpparna voro tätt slutna och endast ögonen talade.
Och ingen kan väl undra på att jag drömde om
kornblixt under natten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
