Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Josefson. Tjurfäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VII.
Nu rasar tjuren. Ensam är han herre
på blodrödt slagfält, nästan hvitt af sol.
Han bölar ilsket, retar sig allt värre,
med röda ögon glödande som kol;
då han ej annat att förfölja hafver,
han bökar opp, och stångar i kadaver.
Men trött på denna motståndslösa kampen,
vig som en lokatt, tar han dristigt språng,
och med ett skutt han flyger öfver rampen
och ränner rundt med buller och med bång;
arenan når han från en öppnad lucka —
Då många tusen bröst af lättnad sucka.
VIII.
Se där banderilleron, som hoppa kan och niga,
som bandbeprydda pilar bär en i hvarje hand.
Han stöter dem i tjuren —
och flyktar snabb som tanken,
och som en fana buren
står piken fast i manken;
men tjuren som en snurra syns dansa kring och,
bliga,
och folket hojtar muntert åt dans och granna band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
