Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Josefson. Tjurfäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han kastar kappan bort och värjan blottar
och låtsar som på lek att stöta till;
han strålar grann med pärlor, gull och fransar,
den blåa skuggan under honom dansar.
XII.
Vid Gud, en mästerstöt, kolossen sviktar, —
nej, han sig reser, bölande och vred!
Kallt, måttfullt än en gång sig stålet riktar.
Nu på bakbenen sjunker tjuren ned.
Säg, remnar jorden? Nej, ett tordön råder
af tjut, af stampningar och af applåder!
Af apelsiner, drufvor, cigaretter,
solfjädrar, hattar, blommor blir ett regn;
och dessa stolta, tjusande koketter,
de matadoren tagit i sitt hägn;
och stark, och säll, vid varma blickars möten,
han ger den arma tjuren nådestöten.
XIII.
In komma granna mulor med bjällror och vippor
att släpa fri arenan från lik af ök och nöt;
allt lefver, rör sig, glimmar,
och alla ögon stråla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
