Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claës Lundin. Grefve Stanislas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad hon skulle göra sig godt till häst», sade
konstnären, »med ett koppel hundar och en räf pä
språng i skogsbrynet. Cré matin! ... där är lorden
med det superba galleriet. ...»
Och så försvann gamle Kiörboe. Jag återsåg
honom först fyra år därefter men under vida olika
förhållanden.
Min uppmärksamhet hade emellertid blifvit fäst
på den unga skönheten. Hon var omgifven af en
skara herrar, unga och gamla, som alla ägnade henne
sin dyrkan och med hvilka hon pratade och
skrattade ganska otvunget, under det dock en viss förnäm
värdighet höllo beundrarne på tillbörligt afstånd. En
af sällskapet tycktes likväl vara mera gynnad än de
öfriga, ty hon vände sig ofta till honom och fann
synbarligen nöje i hans pladder.
»Det är markisinnan de Plouigneau», sade man
mig, »ung, förtjusande änka, med stora gods i
Bretagne, ifrig katolik och legitimist men som af
sin konstkärlek, kanske också i politiska afsikter,
drages till dessa soiréer. Med all sin fromhet och
brinnande åstundan att hjälpa Henrik den femte på
tronen, är hon glad och älskvärd, en prydnad för
hvarje salong, vare sig i Faubourg Saint-Germain
eller bland kejsardömets adel. Men stolt är hon i
alla fall och tyckes icke gifta om sig.»
»Nå, den där lille storprataren ? sporde jag den
af mina franska vänner, som berättade om
markisinnan.
»Ah, hon roar sig bara med honom. Det är
baron de Vignacour, en af kejsardömets apokryfiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
