Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claës Lundin. Grefve Stanislas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piazettan och stannade vid kajen, liksom de ämnat gå
ombord på någon af de många gondolerna. Jag var
besluten att hyra en annan gondol, men då vånde de
åter om, gingo upp åt Dogepalatset och fortsatte
sedan förbi kyrkan samt smögo så smidigt in i
Mer-ceria, den smala butikgatan, Venedigs
Västerlånggata, där jag i trängseln plötsligt förlorade dem ur
sikte.
Jag gick hem till min Aurora, det lilla hotellet
vid Riva degli Schiavoni, satte mig vid fönstret,
skådade utåt hafvet och tänkte på gamla minnen, på
franska kejsardömets glansaftnar och Pariskommunens
blodsdagar, men så kom San-Marco-platsen med hela
sitt brokiga lif och skymde undan det gamla.
Aftonen därpå satt jag åter utanför Florian.
Kommunardöfversten och den legitiinistiska
markisinnan voro också där, men då de sedan aflägsnade
sig, följde jag icke efter dem. Jag skämdes för att
vara spion. Men jag vinkade till mig en af
uppas-sarne och frågade honom, om han kände den där
herrn och det där fruntimret. Uppassaren var
fransman, en stadgad karl pä några och trettio år, hvars
tillgifvenhet jag förvärfvat genom att under några
aftnar gifva honom ett par soldi öfver de vanliga
drickspengarna.
»Om jag känner dem»! utropade han. »Han var
ju min öfverste. . .*
Uppassaren tystnade plötsligt, liksom rädd att ha
förtalat sig.
»Så, Baptiste», sade jag, »ni var kanske kapten . ..
nå, det hör inte hit. Men huru gick det till, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
