Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K. A. Melin. Scen ur sagospelet “Hafsfruns dotter“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifvets ve ej mera känns,
ingen klagan hit kan höras:
liksom i en dröm vi föras
till en sällhet utan gräns.
Tiden stannat i sitt lopp,
ofvan stjärnorna vi svinga,
jorden skymmes — se, nu springa
evighetens portar opp!
Änglar i sin hvita skrud
hälsa ljufligt oss välkomna,
och vid deras sånger somna
lycklig brudgum, lycklig brud.
SNÖHVIT (efter en stunds tystnad).
O, säg mig, älskade, ännu en gång,
att du mig håller kär och skall mig sakna,
när jag går bort från dig! — Ty du skall veta,
att jag ett barn af dessa vågor är,
som vistats några ögonblick i ljuset
men måste ater till mitt rätta hem.
Som vågen dör, när vinden går till hvila,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
