Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Warburg. ”Mantegnas ängel” — Bellinis ängel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Just om den nu ifrågavarande taflan skrifver 1889
en konstforskare, som sedan vunnit ett betydande
namn — Richard Muther[1] —, att denna bild med dess
bleka temperafärg föga öfverensstämmer med
konstnärens senare arbeten (i olja) men att den är
genom-andad af samma själfulla uppfattning, genom hvilken
han ständigt förstår fängsla åskådaren. »Mantegnas
patos» — tillägger Muther —, »som ofta snuddar vid
ett vanställande, är här mildrad af den finaste adel.»
Själfullhet, mildhet, ädel melankoli — är det
månne icke just dessa belliniska egenskaper, som
lockade den själfulle, milde, nobelt vemodsfulle svenske
tänkaren att taga denna tafla till utgångspunkt för sin
novell, i hvilken han poetiskt omtolkade den
hängifvenhet, af hvilken hans eget bröst var genomandadt?
Sålunda utgör nätt opp Wikners »Mantegnas
ängel» ett nytt indirekt intyg om att den berömda
bilden flutit ur den älsklige mästares pensel, som ännu
såsom åttioäring arbetade med samma konstnärlighet
och samma kärlek som i ungdomsåren och om
hvilken hans store tyske konstfrände, Albrekt Dtirer, år
1505 skref från Venedig: »Han är mycket gammal
men ännu alltjämt den bäste i må In ings konsten:»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
