Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Kerstins julafton, berättelse av Hermes Gute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukade alltid ihågkomma henne med brev och även
en penninggåva till helgen. Yisst var det tomt efter
honom, men då hon visste att han levde och kom
ihåg henne, kändes tomheten mindre svår. I fjol
hade hon haft en riktigt glad helg. Då hade hon
inte endast fått brev och pengar utan även ett kort
av Ville och hans hustru och deras lille gosse. Vad
han var söt den lille bytingen oeh precis lik far sin,
då han var liten. Mor Kerstin blev så varm om
hjärtat, då hon betraktade fotografiet. Och i
brevet hade Ville skrivit att mor om några år kunde
göra sig beredd på att få mottaga storfrämmande.
Och hoppet därom gjorde henne så glad.
Men nu voro alla dessa glada förhoppningar
grusade. För endast några månader sedan hade hon
fått brev från sonhustrun att mannen råkat ut för
en svår olycka vid järnvägen, där han var anställd,
och svävade mellan liv och död. Det var just i
högsommaren, men i mor Kerstins själ blev det mörkt
och kallt och ödsligt. Och sedan dess hade hon icke
erhållit något vidare meddelande. Säkert var han
död. Hon, som hittills hade lyckats bevara
spänstigheten i sinnet och en ljus livssyn trots alla
motgångar hon haft att möta, förmådde icke bära detta
hårda slag. Sorgen bröt hennes hälsa, och när hon
efter flera veckor uppsteg från sjuksängen, var hon
en skugga av sitt forna jag. Krafterna återkommo
visserligen så småningom,, men gestalten förblev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
