Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högt pris, av Unge Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag ’har inte nog till biljetten. Får jag femti
kronor av ’dej, Kerstin?”
“Om du får femti kronor av mej?”
“Ja.”
“Du får vartenda öre jag har, det vet du väl.”
Därmed var den saken avgjord. Vilket visar
hur livets svårigheter kunna lätt nog utjämnas, om
vi blott tro på varandra.
Så reste John till Amerika. Det hade varit
bättre för honom om han fortsatt resan från New York
västerut till de stora jordbruksområdena, enär
jordbruk var det enda han kände till. Men det skulle
kostat så mycket mer, vilket han inte ägde. Han
stannade sålunda i New York och blev
murarehantlangare. Detta är det goda med Amerika, att
det bereder en inga svårigheter att byta om
levnadsbana, när så faller en in. Huvudsaken är att man
kan och vill göra någonting, tillfällena finnas
nästan alltid till hands. Fast, som man vet, även
Amerika har sina hårda tider.
Murarehantlangare är inte ett yrke som socialt
placerar en i solen. men. det föder sin man, om
också det inte gör honom rik. I alla händelser
var det inte så på den tiden, när John Johnson
tillhörde yrket. Men han kunde dock redan efter
ett år sända hem biljett till Kerstin. Vilket i
hennes ögon var riktigt storartat. Och så reste hon.
Det är möjligt att Kerstin tänkt sig något annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
