Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiden är ond, af Samme - Svensk och Norrman, af Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är med vetenskapen det förbi,
Äro konstens tempel så förfallna?
Jag beklagar, om man tyckes kallna
För en dikt och er filosofi.
Men hvad kyrkan angår, lugna er,
Ty hon ståndar nog på säkra grunder.
Staten går väl icke heller under,
Om de gamla stånden ramla ner.
Efter ni är stark och verlden svag,
Staka ut den väg vår tid bör vandra.
Men när offer ni begär af andra,
Offra först ert eget lilla jag.
Hur skönt, när i hvarandras famn tillsist
Man har det bästa gränsförsvaret funnit,
Och du en trofast vapenbroder vunnit
I samme stund en fiende du mist!
Hur skönt, när folk för folk ej längre blöder,
Men ett det andra älskar, hjelper, stöder,
Och ingen misstro, ingen afund, stjäl
Ett enda gullkorn från det helas väl!
Så, ädle Norrman, stod du vid vår sida,
Och Svensken stod vid din, beredd som du:
Det är ej längre mot hvarann vi strida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
