Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vintermorgon, af Samme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad jag är lycklig! - brasans flammor spraka
Så gladt och vänligt från min egen härd;
Och tusen tankar i mitt sällskap vaka,
Med dem jag skapat mig en egen verld.
Ej minsta buller stör, De smugit sakta
Till hjertats kammardörr och klappat på.
Än aldrig lärde jag för dem mig vakta,
Fast mången gång de stört mitt lugn också.
Jag älskar er, I genier, evigt unga,
Mitt enrums gäster och min lefnads salt;
Som luftens syre i en menskas lunga
I svalken än, och än förbrännen allt.
Dock nu välkomna! Mer än eljest blida
I sväfven här med tysta vingslag kring.
Ej manen I mig fram att fåfängt strida,
I skänken blott, men fordren ingenting.
Hvad I mig gifven är förnöjsamheten
Och samvetsfridens glädje i mitt bröst;
I edra spår sig smyger tacksamheten,
Den milda dottren med sin barnaröst.
Sig seglarn fröjdar, när han frälst sitt ankar
I stilla hamnen fällt, och natten flyr:
Så ock min själ vid er, I goda tankar,
Och hoppet, liksom dagen, åter gryr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
