Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
I morse vaknade vi med blå himmel, som af
oss alla helsades med glädje, ty sedan fjorton dagar
voro vi vana att vid gardinernas fråndragande finna
Kairo insvept i den tjockaste, obehagligaste
londondimma, som vanligtvis lik en hvit svepduk ända till
framåt kl. 12 på dagen hvilade öfver staden.
Det var ett prat och stoj under palmträden; en
brokig grupp af åsnor med väl ett hundra pojkar i
mångfärgade trasor stodo väntande på vår
landstigning. Åsnorna bräkte i hjertslitande toner, pojkarne
grälade larmande med hvar andra och kommo
oupphörligt i handgemäng, hvilket endast afbröts, då de
uppfångade en skymt af någon af oss, hvarvid de
alle sammans under bevekande åtbörder och tillrop
försökte fästa vår uppmärksamhet. Med solen hade
de i byn Bedreshayn fått nys om Lotus’ ankomst,
och strax hade allt hvad fötter hette ilat ned mot
stranden.
Män kommo för att höra om det behöfdes något
om bord. Qvinnor, belastade med grönsaker, frukt,
ägg och fjäderfä, utbjödo sina varor åt Hassan;
tiggare och krymplingar gåfvo oss en utställning på
mensklig nöd och elände, och pojkar och åsnor hade
infunnit sig i tillräckligt antal att föra en engelsk
arméafdelning till Sakkàrah.
Knappt visade Sveriges och Amerikas
representanter sig på däck, förr än alla i korus helsade oss
med ropet: "Åsnor!" (Donkies.) Vi förstodo dock,
att det ej var någon försmädlig mening med
tillropet. Hvar och en af de unga åsnedrifvarne
kallade derpå långörade gångare vid namn, i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
