Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Kneph med sitt vädurshufvud på sin tron, med
spiran i hand, är den herskande, tillbedde guden i
Esnehs tempel, och man ser der Ptoleméerna i den
gamla faraoniska drägten, med deras symboler af
magt och majestät, stå framför honom, vördnadsfullt
framräckande sina ofifergåfvor.
Esnehs tempel må hafva äldre anor och under
det begrafvande jordlagret gömma salar och gårdar,
som skapats under en Totmes’ eller Ramses’ tid; men
hvad som hittills kommit i ljuset, hvilket inskränker
sig till denna portik med sina tjugufyra väldiga
pelare, är helt och hållet ptolemaiskt och från en i
konstnärligt hänseende lågt stående period.
Intrycket är dock, i trots deraf, öfverväldigande.
Dörren med sin bevingade solskifva är framför oss
och leder in till en rad af gårdar och salar; men
-den är igenmurad. Hemlighetsfull och skyddande
har den slutit sig; jordlagren, stoftet af det förgångna,
af de hedniska, kristna och mohamedanska
tidskiftena fylla dessa salar och gårdar och bevara dem
med hvad de innesluta af oväntadt och stort för
kommande generationers forskningar.
Än en gång mätte mitt öga stenkolosserna med
de tunga men sköna palm- och lotuskronorna, — och
nu, smäckra Lotus, ila med din hvälfda bog norr ut
mot Tebe!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
