Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’219
"Monsieur Bourriain!" ropade jag förgäfves. Han
var för ifrigt sysselsatt med hvad han hade för sig
för att skänka mig den ringaste uppmärksamhet.
Äfven då jag upprepade hans namn, måste en af de
omgifvande stöta till honom för att förmå honom
att blicka upp.
Knappt hade han emellertid rest på sitt hufvud
med sin bakåt skjutna, röda fez, förr än ett godt,
franskt leende spred sig öfver hans ögon och han
med en hjertlig handtryckning ropade:
"Tiens! Vous voilà ici! Depuis quand? Je suis
en train d’exhumer une reine." *
Jag bad honom ej för ett ögonblick afbryta den
intressanta sysselsättningen, stämde möte med honom
i Luxor på qvällen, skakade åter hand och lemnade
honom nedböjd öfver en med inskrift betäckt stèle,
samt fortsatte mot grafvarna på bergsluttningen, som
i långa rader likt kanongluggar öppnade sig
framför mig.
Dessa grafvar hafva liksom de kungliga
mausoleerna i Bab-el-Molok hvar och en sitt nummer öfver
dörröppningen, som de erhöllo af sir G. Wilkinson,
och de äro liksom rummen i ett hotell eller i ett
fängelse endast särskilda genom sina siffror. Vi besökte
flere, deribland n:o 16 och n:o 35, som Murray
utpekar som de intressantaste.
Öppna, som de numera äro, öfverlemnade åt
väder och vind, åt rök från de besökandes bloss eller
från uteliggares eldar, åt förstörelsemanien och okyn-
* Kors, Sr ni här? När kom ni? Jag hiller pil att gräfva
upp en drottning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
