Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’253
äro endast lätt utkastade ovaler, som från
mästarhanden vänta form, lif och uttryck.
Utan att kunna förklara huru den kungliga
grafven sålunda midt i gyllene fred och under en sons
och efterträdares långa och ärofulla regering lemnats
ofullbordad, kunna vi blott skatta oss lyckliga, att så
är fallet, och att vi i dag sålunda der sättas i
tillfälle att följa konstnären vid hans arbete.
Men här är ju grafven slut, och hvar är
sarkofagen? Vi hafva öfver allt spejat efter den, der
facklorna kastat sitt ljus, och ibland men förgäfves trott
oss se den framskymta i hörnens halfdunkel. Här
är emellertid grafgången slut och väggen utan
fördoldt tomrum. Mersal och de andra fackelbärarne
hafva emellertid redan vändt sig om och gå ut till
den yttre salen. Är det slut? Ja, öfverväldigande
har det varit, öfver all förväntan och öfver all
beskrifning. Det är som om jag bläddrat i en praktfull
sagobok, full af stora kromotryck, der en förtrollad
verld af konungasöner och prinsessor röra sig.
Men hvarför försvinna facklorna och våra män
med dem?
De gingo åt höger, vände om pelaren, der Osiris
sitter blekblå i sitt dödsmajestät, — och försvunno.
Har Osiris med sin ödesdigra kräkla oförmärkt berört
dem och dödsriket plötsligt öppnat och tillslutit sig?
En strimma af fackelskenet förråder vägen till
detta hemlighetsfulla, fruktade Amenti, ty den
darrar ännu i den breda trappgången, som går utför.
Tvekar du på det högsta steget, blickande forskande
dit ned i det mörka svalget? Är du rädd för dolda
magter? Ser du ej, att vi i handen hålla en for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
