- Project Runeberg -  En vinter på Nilen /
255

(1888) [MARC] Author: Claes Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’255

tryckes mot bröst, men ett tyst, afmätt, högtidligt,
kallt - man skulle vara färdig att säga misstroget, ja,
flendtligt omarmande. Det är som om alla de höga
gudarne såge ned på kusinen farao Seti och sade:
"Ännu en fattig slägting, som trugar sig på oss!" Till
och med kärleksgudinnan Hathors famntag är isande.
Men Seti, en djerf och oförskämd inkräktare som han
är, både af tron och gudomlig värdighet, låter sig
ingalunda afskräcka, utan träder de sköna (gudinnorna)
oblygt iinder ögonen och tyckes, likt en italiensk
löjtnant strykande den manligt koketta mustaschen, fullt
öfvertygad om att göra intryck. Och rundt omkring
är samma dystra hof; här resa sig rader af mumier
med svarta och blå ansigten i sina tillbundna
svepningar. Det blandar sig ännu en tynande spöklik
lifsverksamhet bland de dödas legioner, här och hvar
afbruten af dödens, grafvens, mörkrets och den eviga
olycksajighetens tecken och bundsförvandter. Här
krälar odödlighetens skalbagge långsamt upp för
muren, der grinar hånande grafmörkrets läderlapp med
sitt rynkiga ansigte; här släpar de onda, fördolda
magternas krokodil sig på sin gula buk; der ringlar
den eviga olycksalighetens orm sina mångdubbla,
snärjande, förfärliga ringar.

Det var längst bort under det höga hvalfvet,
som den jettestora alabastersarkofagen en gång reste
sig, der Seti låg med de dödas papyrusrulle i sin
hand, der farao i hela sitt gudaborna majestät inför
Osiris frambar samma rop om förbarmande som den
fattigaste arbetskarlen i hans rike. Der stod ju på
papyrusbladet: "O Osiris! jag har icke syndat...
låt mig komma till ljuset i himmelen... saliggör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintnilen/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free