Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’284
ster i pojkhopen och begagnade sig af sadlarne sora
kastvapen.
Slutligen bar det af. Vägen till Abydos går
öfver en vid, bördig slätt, i det fjerran vester
begränsad af en ståtlig bergskedja, som i lätta färger
skimrade i morgonljuset. De frodiga skördarna böljade
saftgröna med alnshöga stånd, frömjölet hängde från
de tjocka axen, lårkorna drillade och svalorna
cirklade som vanligt, oroligt och sträfsamt.
Då och då mötte vi kameler, hvilka vårdslöst
skuffade till oss med sina korgar, som hängde en
på hvardera sidan om puckeln. Här och der stucko
tjudrade bufflar och kor upp ur det höga gräset. By
efter by med sin palminhägnad, sina nakna barn,
sina hundar och höns drogo vi förbi på den
slingrande gångstigen. Min åsna, som jag med så
mycken omsorg hade valt och som jag icke blott för
namnet Kleopatra, utan äfven på Hassans synnerliga
rekommendation, bestämt mig för, böljade redan efter
en timme att tröttna, snafvade gång på gång och
slutade med att hvälfva både mig och sig raklånga
på vägen. Jag är säkert ej född med tur, hvad
åsnor beträffar, ty hvad de nu än heta, så spela de
mig ständigt fula spratt; det var femte gången, som
jag så der vräktes med åsnan öfver mig, sedan jag
lemnat Kairo. Att Kleopatra var mig ogynsam, skar
mig dock i själen, fast jag borde hafva väntat mig
det. Som sin namne tyckte hon säkert om att låta
karlar falla, och Cesars och Marcus Antonius’ öden
borde hafva tröstat mig.
Sedan Hassan och jag bytt gångare, fortsattes
färden, och min lilla motgång hade ej lemnat annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
