Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’311
skapelsens blidaste mästerverk, nej, nej! Hvarför
detta vemod, som, likt morgondimman öfver Nilen,
höijer lifvets hoppfulla, blomstersmyckade vår? Det
var så du måste hafva blickat på den sofvande
Hadrianus, när du för sista gången kysste hans panna
och andetyst smög dig ut för att försvinna i djupet,
der de strålande stjernorna logo liksom bland
darrande tårar.
Ej långt derifrån färdades vi förbi Sheyk Timay,
der vår stackars Schabann på uppresan den 19
januari föll ned från masttoppen och slog i hjel sig.
Jag såg förstulet på hans kamrater, som sutto tysta
och allvarsamma vid sina åror.
Vi flöto förbi Beni-Hassan utan att tänka på
att besöka dess grafgrottor. Vi hade tömt vår
bräddfulla pokal och längtade ej efter en enda droppe
mera. Att komma fort fram var nu allas begär och
sträfvan.
En enda dag fylde vinden vårt segel och förde
oss raskt framåt. Minieh var för länge sedan bakom
oss. Stränderna ilade undan och tycktes knappt
hafva tid att tillvinka oss en helsning, när de drogo
förbi. Vårt mohamedanska helgon, som på vår
uppresa med så föga lycklig påföljd, kort före Schabanns
död, välsignade vår färd och Lotus med tackel och
tåg, kom nu på nytt om bord och gjorde, betäckt af
sin turban, sin penningeinsamling. Samma vördnad
och ömhet helsade honom åter från Hassan,
Hadge-sala Ali och manskapet, som bokstafligen .sletos om
hans våta kropp för att omfamna och kyssa honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
