Återblick öfver femton års missionsarbete vid Hvita bergen i Stockholm från hösten 1876 till hösten 1891 / 33 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sitt blod. Må vi aldrig förtvifla om någon
medmenniskas frälsning så länge det heter i dag, utan
uppmuntras att med Jesus söka hans borttappade
penningar, då vi här höra om

Några juveler hemtade ur dyn och af den store Mästarens hand beredda till prydnader i hans konungsliga diadem.

De skola vara mina, säger Herren Zebaoth, på den dagen då jag samlar mina juveler. Mal. 3: 17. (Eng. bibelöfvers.)

Den 5 febr. 1884 kl. 4 f. m. hemtade Herren en
af sina ädelstenar på skyddshemmet vid Hvita Bergen.
Kontrasten mellan hennes mörka barndom och hennes
ljusa, triumferande hemförlofning är slående stor. Det
torde icke vara förspild tid att egna en liten stund åt
den enkla skildringen af hennes lif; tiden före hennes
intagande i hemmet är tecknad efter hennes egna ord.

Klara Charlotta O. föddes den 23 juni 1845 i Årsta
socken i Upland. Hennes fader dog, då Klara var 5
år gammal, hvarefter modern gifte om sig med en
fiskköpare i Stockholm. Från denna tid blef flickan af sina
föräldrar hårdt misshandlad: blef dagligen utdrifven att
tigga, och, då hon kom hem utan att hafva lyckats få
någonting, blef hon illa slagen. Styffaderns hårdhet gick
derhän, att han en dag band henne vid soffan och sedan
han glödgat eldgaffeln, slog han henne dermed på det
förskräckligaste; om icke folk tillkommit hade han
säkert dödat henne. Ännu efter döden bar hennes lik djupa
ärr, märken efter styffaderns slag, och döfhet följde
henne genom hela lifvet. Marterad och förskrämd, rymde
Klara med sin lille bror från föräldrarne och tog i sin
nöd sin tillflykt till polisvaktkontoret. Fadern blef
tillkallad och stäld för rätta; han måste bekänna, huru han
misshandlat sina barn och dömdes till 4 års fängelse.
Klara fördes till lasarettet, der hon till följd af sina sår
låg 1¹/₂ år.

Då Klara var 9 år gammal tog hennes mor plats
hos en restauratör P . . . Klara måste gå med sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>