- Project Runeberg -  Återblick öfver femton års missionsarbete vid Hvita bergen i Stockholm från hösten 1876 till hösten 1891 /
40

(1891) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strålande leende: “o, så ljufligt, o, så ljufligt!“ Hon
kunde då icke mycket tala. Sista qvällen kallade hon
sina kära vänner, som förestodo hemmet, vid namn,
kunde ej tala, men uttryckte sin tacksamhet med att
klappa den ena efter den andra på kinden. En del af
den natten sutto tre vid hennes säng. Kl. nära 4 den
5 febr. fick hon en sked mjölk, man hjelpte henne upp
i sittande ställning. Med detsamma utropade hon i
triumf: “Herre Jes. . . .“ och utan dödsrossling, utan en
sträckning, for hon hem i detta namnet, som gifvit
henne lif — hennes jordelif slocknade, som en veke
utsläckes, men i detta namnet, som hon icke hann fullt
uttala här, skall hon lefva evinnerligen. Hon skall i
evighet med röfvaren sjunga Lammets lof, och vi? —
vi skola fröjda oss att få vara med och instämma med
dessa, som Jesus sagt skola inkomma i himmelen förr
än vi! Salig hvar och en, som är kallad till Lammets
bröllop!

*



Den 8 febr. 1884 firades en enkel högtid å
skyddshemmet till minne af den hemförlofvade Klara. Guds ord
frambars af 4 talare och sång fattades icke, hvarken
solo eller i kör. Utom de 4 hemmens 75 invånare voro
våra i tjenst varande skyddslingar hembjudna och några
vänner. Skaran var ej liten. Många kransar prydde
Klaras vackra kista. Ännu i döden låg leendet qvar,
och barnen tyckte att Klara såg ut som en engel. Hon
hvilar nu i nya kyrkogården intill förlossningens dag.

Och vi, som ännu äro qvar — bör icke sådant
uppmuntra oss att så och icke förtröttas? Skörden
kommer i sin tid! Saliga lott att räcka en fallen
medmenniska en hjelpsam hand! Vi veta icke hvar
frökornet tar rot. Sädens Herre vet det och Han har
sagt; “de som med tårar så, skola uppskära med jubel,
de gå åstad och gråta och bära utsädet med sig, de
komma åter med jubel och bära sina kärfvar.“ Ps. 126.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:34:16 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitab15ar/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free