Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
huset, sà vi trodde den vara stulen, då den upptäcktes
af en af bibelqvinnorna. En dag, då vi hade
söndagsskola i två af våra rum, barrikaderade de fullkomligt vår
förstuga med snö, så att ingen kom ut eller in. Se,
der några af deras bedrifter. Huru golfvet såg ut efter
våra bönestunder 3 dagar i veckan, det låter sig bättre
tänkas än beskrifvas, och någon annan liggplats fanns
icke för tre af våra bibelqvinnor. Nog var det en
skola i försakelse, men Herren såg, att vår vilja räckte
längre än vår förmåga. Jag förundrade mig många
gånger öfver våra systrars tålamod, och deras ihärdighet
att med eget arbete afhjelpa ofoget.
Men Herren kom med hjelpen i rätt tid. Han
visade, att arbetet i sin dåvarande form öfvergick våra
krafter, att det måste ordnas och hvarje arbetsgren
efter hand om möjligt få ett eget hem. Först väcktes
behofvet af ett nytt hem, som framlades i bön till
Herren och så kom bönhörelsen. Uti förra Återblicken
se vi, huru hvarje hem har sin egen lilla historia.
Då vi nu kasta en blick på de 8 ordnade
hemmen, som Herren försett oss med och allt dithörande
arbete, så är ju Guds ingripande välsignelse ett stort
under. Alla hemmen hafva sitt ursprung från
»moderkupan» på det sätt, att dess första invånare först
upptogos der, tills utrymmet blef allt för trångt och hvarje
hem är ett svar på bön. Voro då det nya hemmets
alla behof genast fyllda? Långt derifrån. En lexa,
som Herren från början velat lära oss, är att låta oss
nöja med, hvad vi fått och tacka midt under det
mycket fattades, tills ban gaf oss mera. Då vi öfvat denna
lexa, ha vi varit nöjda och lyckliga, men om någon af
oss vikit ifrån denna regel, har det medfört mycken nöd.
Hvilket år af de 25 har för oss särskildt varit det
mest välsignelsebringande ocli fruktbärande? Utan
tvifvel vart »nödår» 1882 (se förra Återblicken, sid. 56),
då hela vår verksamhet syntes gå öfver ända, då vi
icke längre fingo bo hyresfritt och de hus, der vårt
arbete begynt, skulle säljas. Det är nöden, som drifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
