Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddshemmet vid Hvita Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
ännu. En tid blef hon obehöflig der, emedan familjen
var borta öfver sommaren. Hon tog då en annan
plats. Här begagnades öl och vin af flera slag. Vi
kunna tänka oss, då halffyllda glas buros ut, hvilken
frestelse för den, som varit fångad i denna snara!
Här gaf Herren nåd att stå fienden emot. Det
öfverblifna kastades i slaskröret och satan måste fly.
Så fort tillfälle gafs, återvände hon med glädje
till sin första plats och är det en stor fröjd att se
henne och en annan af våra skyddslingar, då de med
glädje »gå hem» till Skyddshemmet, så ofta de ha ledigt.
Deras klara blick talar bättre än ord om den trygghet
ocli lycka, som verlden ej kan gifva! Flera andra
hafva till belåtenhet fyllt sina platser, då de gått
ut i tjenst och hafva både med flit i sitt arbete och
med en ordentlig vandel bevisat sig vara upprättade
och återvunna för samhället, om också icke alltid vunna
för Guds rike. Jag träffade en gång på en resa en
f. d. skyddsling. Min fråga om hon gifvit sitt hjerta
åt Herren, kunde hon icke bejaka, men, sade hon,
lutande sig nära intill mig : »Säg dem på
Skyddshemmet, att jag blifvit menniska». Hon ansåg sig
nemligen icke förtjena detta namn, då hon lefde sitt
förra lif.
Guds ord säger: »Släpp ditt bröd i sjön, ty nog
får du det tillbaka i tidens längd.» Pred. 11: 1. Vi
hafva^ fått erfara sanningen häraf.
Ar 1877, då vi hade Skyddshemmet på landet,
mottogo vi äfven, som nämndt är, i moderkupan
skyddslingar, som vi af en eller annan orsak icke kunde sända
dit ut. En af dessa har sin särskilda historia. Ehuru
icke utan den prägel, som denna synd ger sina
arma offer, var denna flicka ännu ung och alls icke
utsliten till kropp och själ. Det fanns ock hos henne
en naturlig sanningskärlek, som väckte förhoppning
om hennes upprättelse. Hon blef under vinterns lopp
något berörd af Guds ord och jag vann hennes
tillgifvenhet. Då moderkupan på våren under någon tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
