Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddshemmet vid Hvita Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
en sådan liten tid, som vi äro här —• snart är allt
förbi och då är det ljufligt att veta, att vi ha en god
Fader och ett kärt hem som väntar oss, der ingen
mer synd och frestelse är, och ej heller få vi der mer
lida för gamla synder, ty han har förlåtit dem alla,
alla och kommer dem ej mera ihåg! Men så länge
vi äro härnere plåga begångna synder, och jag vet
ibland, när jag är ensam, hur jag lider, ja, det tycks
som om mitt hjerta ville brista; jag tycker, att det ej
finns någon, som är så usel som jag, och då är alltid
den tanken framme: du är för syndig — du kan ej bli
frälst — ja, då uti tviflets stunder är det godt att
veta, att vår Fader står fast vid sina ord. Ofta sjunger
jag den lilla sången ni lärde mig, när jag var på
hemmet: ’För mig till den klippan höga’. Älskade fröken
B., ni var en af de första, som sådde ned goda frön
i mitt hjerta. De lia under många år legat djupt nere,
men nu börja de spira upp. Gifve Gud, att de snart
må komma i full blomstring!
Jag vill nu tala några ord om mitt lif, sedan jag
lemnade er. Det var omvexlande; jag hade flera olika
platser. Till slut fick jag en god plats i en
möbel-imtik, der jag hade det rätt bra, men o, jag hade
ingen ro i mitt hjerta och äfven hade jag många
frestelser. Jag vet, att jag arbetade emot med alla
krafter att icke gå tillbaka dit, der jag var innan
jag-kom till er, men o, huru förfärligt jag led, det kan
ingen föreställa sig. Rädd var jag ock hvarje dag, att
någon skulle komma in i boden och tala om för mitt
herrskap, hvem jag varit och tänk om mitt herrskap
skulle säga en dag: ’Vi kunna ej hafva er i vår butik,
för så och så ha vi hört’ -— det tyckte jag mig ej
kunna genomlefva. — — Till slut blef det så, att
jag-ville bort så långt som möjligt från mitt land, der jag
genomgått så mycket. Men lofvadt vare Herrens
namn, om min Frälsare icke hade hjelpt mig, så kunde
jag blifvit mycket längre qvar i eländet. O, när
jag-tänker på, huru han ledt mig hela vägen och ryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
