Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter en juvel för Frälsarens krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Åter en juvel för Frälsarens krona.
Den 7 Maj 1894 firades på Skyddshemmet vid
Hvita Bergen en enkel men gripande högtid. Den
bräckliga stofthyddan af en af dess äldsta invånare
nedsänktes samma dag i grafven, men det fanns icke
en af de qvarvarande — unga och tanklösa verldsbarn
icke undantagna — som ej var förvissad, att den älskade
gamla nu hunnit den fridsälla hamnen, der synd och
död icke finnas mer.
Ett stort tomrum efterlemnat- vår aflidna vän.
Hon hade länge lidit svåra plågor. Läkare förklarade det
vara kräfta ; men hon var aldrig till något besvär eller
börda. Många sköna vittnesbörd om hennes kärlek,
tacksamhet och glädje i Gud har jag efter hennes
hemgång fått mottaga från hennes omgifnings läppar.
Föreståndarinnan på Skyddshemmet säger, att hon, med all
sin skröplighet, var ett verkligt stöd för hemmet.
Särskildt för de unga var hon till stor hjelp. En af
hennes rumskamrater berättade mig, under det tårarne
fritt strömmade: »Hon var mig så innerligt kär. Det
var så ljufligt i hennes närhet.» En annan sade:» Hon
älskade mig som sitt eget barn. Hon var så stilla och
nöjd, så tacksam för hvarenda liten tjenst». Och
åtelen annan af den hemgångnas kamrater sade: »Jag
gick in till henne, så ofta jag liade tid. Hon var för
mig en sådan hjelp. Då jag var ledsen, frågade hon
ofta: »Lefver inte Jesus?» Då jag skulle draga bort med
kärran efter tvätt, brukade hon säga: Jag vill skicka
med dig en liten sång på vägen: »Trygg i min Jesu
armar.» Då jag sade henne, att jag var glad och
lycklig, men ibland kände allting så tungt, brukade hon
säga: Jag har aldrig sett i min bibel, att vi skola lefva
på våra känslor, utan tro hvad Gud har sagt.»
Hvem var då denna hemgångna vän, som spridde
omkring sig en så god, ljuflig Kristi lukt, och som
efterlemnat ett så stort tomrum i våra hjertan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
