Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår gamla Mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
som voro anförtrodda i hennes vård, var både rörande
och lärorik. Det var hennes fägnad att, der lion
hemtade svinmat, få berätta huru grisen förkofrat sig och
tilltagit i fetma och det var en lust att se, liuru snygg
hon höll grisen och hans stia. Det skulle visst ha
roat våra unga vänner att se, huru grisen och lians
vårdarinna der med synbarligen lika stor glädje lekte
tillsammans, äfven »kurra-gömma» om jag icke
misstager mig. Följande tilldragelse bevisar hennes
uppmärksamhet för den fyrfotade gunstlingen: En
morgon gick hon som vanligt till stian med den
omsorgsfullt värmda och väl tillagade grismaten, men återkom
straxt med densamma alldeles orörd. På tillfrågan
svarade hon att grisen sof och hon ville icke väcka
honom utan föredrog att senare återvända med den ånyo
väl värmda frukosten. Med kon stod hon naturligtvis
på lika förtrolig fot. Hon ledde henne med stort
tålamod till de gräsrikaste ställena i Skyddshemmets
rymliga trädgård, ocli när det behagade kon att taga sig
motion och springa i fullt lopp, sprang Mina, trots sin
skröplighet med, till dess hon ej sällan stupade
omkull, men nu var det kons tur att uppmärksamma sin
trogna vårdarinna, hon stannade tvärt och såg på
henne och tog ej ett steg, förrän hon hunnit resa sig
upp och följa med.
Vid en bönestund 1887 blef Mina träffad af Guds
ord och från denna tid har hon bevisat sig hafva ett
nytt sinne, om ock under stor skröplighet, som hon vid
samtal under tårar erkände. Under de senare åren
förmärktes särskildt hos henne tillväxt i nåden. Hon
hade mycken välsignelse af umgänget med den under
förlidet år hemgångna Johanna B. och var vid henne
innerligt fästad. Minas bön vid Johannas frånfälle
var rörande. Hon frambar till Herren sin oduglighet
och okunnighet, påminnande 0111 löftet att »de fåvitska
icke skola fara vilse.» Vidare bad hon att få intaga
Johannas plats och att »Johannas mantel» skulle falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
