Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår gamla Mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S8
tvagit sina.kläder och gjort dem hvita i Lammets blod.»
Hon bad mig helsa till hemmet med tack!
Maj 1896. På Skyddshemmet ha vi haft en stilla,
ljuflig tid! Må Guds verk ha framgång! Allt emellanåt
uppmuntrar Herren oss genom att visa oss att arbetet
icke är förgäfves. Äfven detta år har en af våra
skyddslingar gått hem i frid. Husmodern på
Skyddshemmet lemnar om henne följande meddelande: »Anna
Zenobia A., född den 30 maj 1869, intogs på egen
begäran i Skyddshemmet d. - 7 Dec. 1887. Modren
hade för någon tid sedan blifvit död; fadren var en
drinkare, hvarigenom den största fattigdom och
oordning rådde i hemmet. Anna flyttade då till ett folk,
som hade flera personer inneboende, deribland sådana,
som man kunde frukta skulle bli Anna till snara.
Begåfvad med ett särdeles behagligt utseende stod hon i
stor fara och var just på branten att gripas af syndens
hemska hvirfvel. Alldeles okunnig i allt arbete kunde
lion icke söka sig en tjenarinneplats och var i ordets
fulla bemärkelse »värnlös». Det var då som Anna af
en af sina bekanta, som varit vid Skyddshemmet, fick
det rådet att söka sig in derstädes, hvilket råd hon
följde. Hon var tillgänglig för Guds ord och det dröjde
ej länge, förrän hon lärde känna Jesus som sin
Frälsare och sitt behof i allting af hans hjelp. Hon var
stilla och läraktig samt villig att inhemta det, som stod
henne till buds.
Efter ej fullt lVs års vistelse på hemmet fick hon
plats som tjenarinna och har sedan dess oafbrutit varit
i tjenst med goda vitsord samt städse med sin vandel
bevisat sig höra Herren till. Sin kärlek till hemmet
bibehöll hon troget och besökte detsamma när hon kunde.
På sensommaren 1895 var hon till sin helsa
ganska klen och bad att få komma en tid till hemmet för
att hvila, hvartill hon med glädje fick löfte. Hennes
husbondfolk qvarhöll henne dock så länge, att lion i
stället måste komma till Sabbatsbergs sjukhus. Vi
besökte henne der. En dag fick jag, utan att veta
Återblick. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
