Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår gamla Mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Trons Hvila. Lofvadt vare hans namn! Ofta har jag
också fått läsa något stycke ur den lilla tidningen för
vänner och behöfvande själar, och Herren har alltid
välsignat detsamma, så att hvar och en fått just det,
som han behöft. Mången gång har det varit tårar och
klagovisor, då vi börjat läsa, men under läsningen liar
Herren Jesus fått upprepa en Emausfärd med oss, så
att det slutat med tack och lof och jubel. Särskildt
denna sommar har jag fått bevittna flera sådana
stunder. Här är badort och för många sjuka och bedröfvade
själar, Guds barn, har Trons Hvila fått blifva ett gladt
budskap, som dragit dem närmare Gud. Nog skulle
det fröjdat edert hjerta att hafva sett denna glädje!
Herren vare tack och pris för Trons Hvila!»
Hvad skola vi säga härtill? Herre, Herre, vi äro
allt för ringa för all den barmhertighet och trohet, du
med oss gjort hafver! Du förmår att göra utöfver allt
hvad vi kunna bedja eller tänka. Du är värd att hafva
ära och pris nu och i evighet!
Hösten 1886 firades på Hvita Bergen ett tackmöte
för de 10 år, vi fått erfara Herrens hjelp. Han var
sjelf nära och löfvet gick af hjertat. Systrar från
föregående kurser kommo »Zieiw» och deltogo i festen
med glädje. Ett stort lofämne — utom det, att
Herren försörjt ocli förökat vår skara — var att han
fortfarande gaf själs- och kroppskrafter och snarare ökad
än minskad kärlek till arbetet. Såsom ett Ebeneser
för all oss bevisad nåd, beslöts på detta tackmöte att
begynna ett litet »senapskorn» i Nordafrikas torra öken,
vid namn: »Svenska Qvinnors Mission bland
Nord-Afrikas Qvinnor». Det var isynnerhet genom
medverkan af en nu hemföiiofvad vän i England, miss Murray,
hvilken besökte Sverige, som detta lilla frö fattade rot
i så stenbunden mark. En annan vän från England,
miss Benard, som sjelf missionerade i N. Afrika, tog
sig moderligt an de systrar, som voro villiga att utgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
