- Project Runeberg -  Återblick öfver tjugofem års missionsarbete vid Hvita Bergen i Stockholm från hösten 1876 till hösten 1901 /
46

(1901) [MARC] Author: Elsa Borg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnhemmet N:o 1 (Ettan)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

hon kom ut i tjenst. Hon fick verkligen förhärliga
Gud. En tafla med de orden: »Hvad skulle Jesus
göra?» textad med stor stil, som hon en gång fått,
var hennes stora glädje, och den hade alltid sin plats
öfver hennes säng. Huru Mina förvärfvade sig kärlek
af dem, hos hvilka hon tjenade, hade jag tillfälle att
se, då jag några år efter Minas död visade hennes
fotografi för en hennes f. d. matmor. Denna föll då i
gråt, bad att få hennes porträtt och gladdes däråt
såsom om hon fått en stor skatt. Minas sjuklighet tog
dock alltmer öfverhand. Hennes sista matmor
behandlade henne som en dotter och lät henne ligga i sitt
eget rum. Men snart blef hon oförmögen att sköta
sin tjenst, och efter samrådan med professor Sondén
fick hon sin önskan uppfylld att komma hem till
barnhemmet, der hon fick ett litet rum för sin egen del
och trogen modersvård. En tid af 3 år stannade hon
hos oss, men krafterna aftogo mer och mer. Då julen
år 1896 nalkades, ansåg vår läkare, att de friska
barnens bråk skulle trötta henne för mycket och skref
henne till sjukhus. Då hon reste, frågade husmodern:
»Mina, är du rädd att dö?» Hon svarade: »Rädd?
O, nej; jag är icke så glad jag ville vara (plågorna
voro stora), men rädd — o, nej, jag är så trygg, så
trygg.» Hon hade dagligen besök hemifrån, som
mycket gladde henne, men det dröjde ej mer än tre dagar,
förrän Jesus hemtade hem sitt barn i stor frid.

Lilla Mina hade, det så många af våra barn sakna,
en känd fader — men en drinkare. Hans beteende
allt igenom bildar skuggsidan af hennes solbelysta
lifs-historia. Ett exempel. Han förbjöd att locket fick
sättas på hennes kista, förrän han var närvarande.
Hvarför? Efter all den omsorg vi haft om Mina, trodde
han att vi skulle sälja hennes lik för 1 kr. 50 öre till
Karolinska institutet. De flesta af våra barn äro födda
utom äktenskapet, och hvilka kunna bättre behöfva en
uträckt hand än just sådana? Men drinkares barn
äro visserligen äfven lika hjelpbehöfvande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:29:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitab25ar/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free