1.
För Gud, för hemmet, för vårt fosterland,
Är Vita Bandets valspråk.
Främst för Gud, ja främst för Gud,
O, vilket ord!
Står hjärtat ej i brand
Vid tanken: vi få lyda Herrans bud.
För Gud, för Gud!

        2.
För hemmet! Må vi sträva dag för dag
Att dana hemmet till :,: en fridens härd, :,:
Där hjärtat finner tröst för sorgens slag,
Där trötte vandrarn hämtar kraft till färd
I stormig värld.

        3.
För fosterlandet! Hell, o fosterland!
Din frihet aldrig våldet :,: nederlagt! :,:
Med bok och plog och nål och svärd i hand,
Vi, män och kvinnor, ge vår kärleks makt
Till trogen vakt.

        4.
O Sverige, fosterland, din unga här
Må växa fri, må växa :,: stark och sund, :,:
Ej lastens slav dig säkert skydd beskär,
Men ädla söner hålla sitt förbund
I nödens stund.

        5.
För Gud, för hemmet, för vårt fosterland.
Om Herren blir vårt allt, blir :,: hemmets frid, :,:
Och folket enas till ett brödraband,
Som vinner seger, när det går till strid
I stormig tid.