Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VfTA DUVANS SAMFUND.
NINA.
Det är inte alls underligt, att livet ger oss
så litet av sanning och glädje.
VILHELM (deltagande’.
Du sa’ nyss, alt ditt liv var skövlat. Det
gjorde mig så ont att höra. (Lågt, känsligt.) Det
är du, Nina, som givit värde åt mitt liv.
NINA.
Jag? Hur kan jag ge värde åt någon eller
något? — Jag är slut. Jag är död. Jag är
som ett lik. För mig har livet gått i kras
som en kristallskål, som någon slår ur ens
händer.
VILHELM (beundrande).
Den som känner så djupt och fint som du,
den är minsann inte död.
NINA.
Men jag har förtärt mitt eget hjärta av sorg.
Jag har inte längre något hjärta. — Men
varför säger jag det till dig.
(Hon lutar sig mot bordet och döljer ansiktet i händerna.)
VILHELM (lågt).
Jag vet varför du säger det till mig,
till mig. Du känner, alt jag älskar dig.
just
NINA (ser på honom, tacksamt, vemodigt).
Älskar du mig? Kanske jag havt en svag
aning om det,
nägongäng. — Det är ljuvt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
