- Project Runeberg -  Samlade skrifter af Vitalis /
LXI

(1873) [MARC] Author: Erik Sjöberg With: Carl Adolf Forselius, Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord. Af Utgifvaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

författares lifstid, är jag så mycket mera säker på, som jag,
vid återläsningen af poemet i tryck, igenkände och erinrade
mig största delen deraf.

Den sysselsättning, Vitalis under sina sista dagar hade,
med hänseende till sin verksamhet såsom författare, bestod
uti att genomgå det exemplar, jag ägde af hans redan tryckta
Dikter, samt deri med blyerts utmärka hvad han önskade
hafva infördt uti den samling af hans Dikter, hvilken det
emellan oss var öfverenskommet, att jag efter hans död skulle
utgifva. Såsom ett kärt minne deraf äger jag detta exemplar
i behåll, med de af hans matta hand gjorda blyertstecknen
outplånade.

Den sjukdom, h var af Sjöberg så tidigt lades i grafven,
hade länge inom honom arbetat på sitt verk Det första
anfallet deraf erfor han redan vid tjugu års ålder, och han var
derefter icke ofta fullkomligen plågfri, om än de häftigare
anfallen hade sina längre eller kortare mellantider. Att lynnet
derigenom fortyngdes, blef ojemnt samt någon gång retligt: hvem
vill undra derpå? Sjelf gaf han ock denna förklaring af ett
sådant förhållande. ttDu tror förmodligen“, — skref han till en
vän år 1815 — “att själen är lika öppen för ljufva känslor,
den stund kroppen lider.- Men på samma gång kunde han
med sanning yttra: “jag är den jag var. Huru kunde min
Otto misstänka mitt hjerta?“ — Den föreställning hvilken
rotfästat sig och hyses af mången, att Sjöberg ägde alltjemnt
eller åtminstone för det mesta ett mycket tungt lynne; att
han t. o. m. ständigt led af en djup melancholi, hvaraf
utbrotten framträdde uti “Enslingens klagan“ jemte öfriga, i
samma dystra tonart hållna skaldestycken — denna
föreställning är emellertid långt ifrån sann. Ty, om än yttre
tryckande omständigheter samt en ifrån tidiga år vacklande och
svag helsa icke kunde undgå att hålla nere ungdomsmodet,
utestängde detta likväl icke glädjen från hans själ. Och
fastän allvar och en på det hela ovanlig jemnhet utgjorde
hufvuddraget i hans lynne, visade han sig i vänners krets,
någon gång till och med ibland obekanta personer, likväl i
stånd att fängsla genom en munterhet, hvaraf verkan var så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:54:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitalisss/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free