Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldelifvet-
Var du mig helsad, säilhetens mor, och gyllene harpa!
Ömt, som du vore mitt barn, bär Dig min älskande arm.
Måtte jag länge få leka med dig på den saliga jorden,
Der du mig öppnat en väg, full utaf blommor och ljus?
Vänskap, du heliga blomma, hur skön du spirar ur stoftet
Och som en svalkande palm strafvar mot himmelen opp!
Skulle du också fort ej växa i höjd och i skönhet,
Ofta med ögonens regn har jag ju vattnat din rot!
Troheten sitter, till dufva förklädd, i din grönskande krona
Och i oskyldiga ljud evigt besjunger dig sjelf.
Eros och Anteros famna hvarann i doftande skuggan,
Och deras tanke och lif är en oändelig kyss.
Skalden, vorden ett barn, med dem på blommorna leker:
Begge de smyga sig tätt till hans förtjusade bröst.
Glade de låna sin jordiska bror de snöhvita vingar,
Då efter sferernas klang harpan han längtar få stämd.
Ljuset strömmar från himmelen ned; den gyllene harpan
Dricker, med evigt begär, gudomens strålar som vin.
Ljuset klingar ännu ur harpans hjerta, som fordom
Det utur Memnons stod högt uti dagningen klang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
