Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Parabel.
En Pilgrim kastas af väldig ström;
Vildt vågorna kring honom brusa.
Från den grönskande strand, som en salig dröm,
Väl de doftande blommor förtjusa;
Men fjerran dess rosor och myrtenträn
Han kastas af storm utåt djupet hän.
Då blickar han till det förlofvade land.
Der de eviga stjernorna tåga.
De lefva i kärlekens heliga brand;
Derföre så stilla de låga.
Men när molnen öfver hans hufvud gå,
Deras tröstande blickar ej mer honom nå.
Då ser han i djupet förtviilad och stum,
Der mysteriens nyckel bevaras.
Då går Soln ut ur morgonens rosenrum,
Och det höga och djupa förklaras.
Och han störtar med lugn uti djupet ner,
Der en bild af den vänliga Solen han ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
