Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomsterklagan.
Uppå ängen stod en blygsam blomma
Längtande att skåda solens skönhet.
Steg så solen på den blåa vägeu,
Och på blomman föllo gyllne blickar.
Ljuft var solens morgonsällskap. Helsan
Gjöt sin färg på blomsterengelns anlet.
Snart likväl Majbarnets hjerta tändes
Af en innerlig och dunkel kärlek,
Som dess gröna väsende förtärde.
Men bon såg, att hon af jord var kommen,
Kände, att hon bunden var vid tufvan
Och ej kunde sig till solen höja.
Re’n satt soPn på blåa middagshöjden,
Och forgråtna voro blommans ögon,
Och dess hjertblad grönskade ej längre.
Länge såg vältaligt fromma ögat
Upp mot solen, som, så hög och fjerran,
Ej den längtan fyllde, som hon tände.
Dock när länge tyst hon bedt till solen,
Uppbröt hon omsider ordens fängsel,
Och den fromma rosenmunnen sade:
Sol, hvi leker du så med mitt hjerta,
Som en tiger leker med sitt offer?
Fins ej, mera dyrbar än mitt hjerta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
