Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, att min själ med din sig finge gjuta
Tillsamman så, som droppar tätt sig sluta
1 källans sköna spegelklara ro!
Ack, att mig ödet unnade den lycka,
Att kunna lifvet ur mitt hjerta rycka,
Och fly till dig och i ditt hjerta bo!
Kom, Alvin, följ mig uti konstens lunder,
Hvars himmel lifvets moln ej nalkas få!
Hon vigt oss begge in i sina under:
Hvi skulle vi hvarannan ej förstå?
Vi vilja evighetens skönhet måla
Med färg och ord, att hennes bild må stråla
1 lifvets natt, på tidens kalla ö.
Ack, låt oss fast foreningsbandet vira.
Ack, låt oss ädla själars hymen fira.
Och ej min suck om kärlek ohörd dö!
Den sången dör, som jag i ord dig bringar:
I känslans stilla böljor dränks min röst.
Dock hög och ren och oförgänglig klingar
Om dig den ljufva sången i mitt bröst.
Jag lyftat har för dig min andes slöja:
Kan i hans drag din själ ej frändskap röja?
Du ser min bild, som hopen den ej ser:
Vet du ej svar uppå mitt hjertas fråga,
Ack, Alvin! aldrig, aldrig skall jag våga
Till lifvets barn en bön om kärlek mer.
Vitali*. Samlade Skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
