Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epigrammer.
1.
Amor i himmelen satt, han satt i min Lauras öga
Och med sin öfvade hand sköt mot mitt hjerta en pil.
Genast den leende skalken jag grep och en glänsande fjäder,
Trots hans böner, med våld utur hans vinge jag drog.
Henue jag spetsat och droppar den nu i den purprade saften,
Som för hans gyllene pil fordom ur hjertat mig Höt.
2.
9 «
Tvenne hamnar jag vet, dit ödets stormar ej hinna:
En är den grönskande graf, en är den älskades faran.
3.
Fordom från Leucas’ brant förtviflande älskare störtat
Att uti böljornas famn släcka sin tärande brand.
För min låga likväl är hafvet för litet. Hon icke
Skulle der släckas; långt förr brände hon verldshafvet ut.
4.
Styfmorsblommor kallar man er, lycksaliga blommor!
Hvilka med hägnande hand Laura har fäst vid sitt bröst.
Aldrig naturen dock födt mer gynnade döttrar. Det finnes
Icke i skapelsens krets skönare lustgård än er.
5.
Till Laura.
Skön som en engel du är, dock du jag ville ej vara —
AckI jag kunde ej då sluta dig uti min famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
