Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men frågar du vårt hem, kan jag ej svara;
Ty hvar som helst vi månde hemma vara.
Förr’n vi utbrista i de höga toner,
I tomma hjernor först, som embryoner,
En stund vi ligga. Derifrån upprunna,
Vi sedan berga oss, så godt vi kunna.
Vi ofta in i små brochurer drifvas
Och der vi mycket, mycket gerna tvifvas.
Der bo vi grannt. Ej kan regnbågen hysa
Så många farger, som då kring oss lysa.
Men fastän våra kåpor äro granna,
Dock frysa vi, att blodet månde stanna.
Ty som man ej hos oss kan hjerta finna,
Så vet ej blodet, huru det skall rinna.
Vi kunna af oss sjelfva oss ej röra:
Beskedligt folk skall oss på händren föra.
Så få vi skörbjugg, hvilken ej försvinner,
Förr’n vårt lekamliga å båle brinner.
Och rang vi ha ibland oss. De, som varit
Vid hofvet och i fjerran länder farit,
För dem vi andra göra reverenser.
De franska orden äro excellenser.
De herrar månde vara mycket stränga
Och ville oss från sjelfva luften stänga.
De åka icke fort. Då qvällsoln skiner,
De dragas makligt af Alexandriner.
Men när det lyster deras nåder vandra,
Liksom betjenter efter gå vi andra.
Med kall förnämhet ned på oss de blicka
Och oss i allehanda är’nden skicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
