Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ordade rimmens herrlige fader
Till skaldernes hungriga myriader:
Det är ej värdt att om jorden sig bry;
Man kan ju så i himmelens sky.
Då öppnade skalderne liljemunden
Och ropade högt i skaldestunden:
Nog kan man väl så i molnens sfer,
Men att skörda der, det är mera besvär.
Fast molnens färgmusik månd oss förnöja
Så stå vi ej ut att der länge dröja,
Och en timme förr kommer hufvudet ned,
Än den öfriga kroppen kan följa med.
Det är en naturlag, den är för alla,
Att det tyngre till jorden mer fort skall falla;
Och som hufven vi ha cum preiixo pund,
Så falla vi fort af hjertans grund.
Då ordade rimmens herrlige fader
Till skaldernes hungriga myriader:
Mina fogdar I mån på parnassen bli,
Jag förstår mig ej sjelf på ekonomi.
Och om I rödjen dess blomstersängar
Och huggen bort lagrarna på dess ängar,
En bördig åker skolen I få,
Der båd’ råg och rotfrö I kunnen så,
Och när I de rofvor se’n viljen upprycka,
Skolen 1 edra hufven er hålla tycka;
Dock löper ert tycke då utom all ban,
Emedan I inga hufvuden han.
Och skalderne blefvo i hugen så glade;
De lånte af Boileau yxa och spade;
De gladdes att få en uppodling göra,
Och der förr man flugit, med plog få köra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
