Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prolog till tragedien Väinämöinen.
Författaren.
Ack! hur besynnerligt är skaldens kall!
Och derpå har jag hittills aldrig tänkt.
Man är en riktig magus och skrifkonsten
Kan svartkonst kallas, tills man lägger af
Att skrifva med svart bläck. Emellertid,
Om man ock nyttjar bläck af annan farg,
Blir skalden dock i evighet en magus.
Men om jag lefde uti medeltiden,
Förteg jag det helt visst; så klok är jag,
Att ej jag känner någon lust att brännas,
När som det ej behöfs. Visst medeltiden
Var mycket bra, som hvarje annan tid,
Så snart man nemligen förstår sig på den,
Som sällan händer, förr’n den är förbi.
Men att man brände folk, det var ej bra,
Och kanske minst ändå för den, som brändes.
Ja! skalden är en magus, hvilken kallar
Opp andar i det mödosamma lifvet,
Som i sig sjelf är temligt andefattigt,
Och anden springer, att han måtte stupa,
Som om han hade bromsar uti and’,
Och bugar sig och frågar: hvad vill herrn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
