Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, som en sträng stjuffader, ger dem ris,
Att de rätt ofta genast dö deraf.
Men dock förut de fålla många tårar;
Ty ej de äro utaf Spartas barn,
Som sågo döden lika lugnt i synen,
Som den dem piskade, såg ttder ni vet.“
Kropp ha de sällan; men det skyles öfver
Utaf de granna frasers purpurslöja.
På själ är mycken brist i våra tider,
Ty vi i allmänhet ej hafva mer,
Än som vi sjelfva stå ut med att bära,
Och som vi sjelfva kunna lätt använda,
Att räkna pengar med. Hvarför jag tänker
Att icke stort anstränga mina krafter,
Då jag författar denna tragedi:
Det kunde skada lätt min svaga helsa.
Jag vill dessutom ej en Saul vara,
Som var ett hufvud högre än allt folket.
Det vore oanständigt gjordt af mig,
Som är så ung, så länge äldre iinnas.
Ty anciennitet går framför allt,
I synnerhet uti de vittra saker.
Men förr’n jag längre går, jag måste se,
Om re’n personeme sig ha infunnit,
Som ödet eller prädestination
Bestämt att leka i min tragedi.
Åskådare bryr jag mig ej stort om;
Ty sjelf är jag en mycket liknöjd man,
Och de personer, som jag vill framställa,
Än mera, och de lätt sig låta nöja,
Allenast de utaf hvarann åskådas. —
Välan Genil du ock ett upprop hålle!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
