Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det landet är ett strandlöst haf af ljus,
Der äran, som en fisk i vattnet kilar.
Men myrten, mente han, och lager var
Båd’ A och O i lifvets gudasvar.
Se’n han beskref den solens attributer,
Som kallat oss till sina tempelsvenner.
Det var en sol, som på ett helgons graf
I palmens krona strålar, men derjemte
Uti det vida, ljusblå haf sig speglar,
Och menskans hy med ros och lilja målar.
Det var en sol, som ej går upp och ner,
Men ljusets dryck ur fulla kalkar gifver,
Och bjuder den, som törstar, evigt mer.
Nu utfore Parnassens berg af trä
Slog karlen en daktylisk kullerbytta,
Och uti fagra ord för oss han mälte:
»Hur eldströmmar ned ifrån himmelen svalla,
»Och bortskölja prunkande blommornas prakt,
»Hur dånande, ljungande åskviggar falla
»Och klyfva de trotsiga ekar med makt»
Se’n sjöng han uti konstiga rulader,
Hur menniskan, när hon är ren och fri,
Ser uppå nära håll det sannas sol
1 anletet och icke annorstädes,
Och hur hon lefver midt i solen forst,
Och elden släcker fromma själars törst
Men snart derpå kanoners dunder bådar,
Att lagerns ära delas ut for intet,
Och lagerkransen, kommen sjelf af träd,
Med månget hufvud sig beslägtad känner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
