Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru af sorgens hvitmenande hand något åtkomna anlete;
och huru skulle icke, af deras glans, sjelfva Barbaras ansigte
förklaras, och hon tilläfventyrs nästa gång icke slå mig så
hårdt?
Öfverallt måste en stackare vara förföljd af björnar,
både på himmelen och jorden. På himmelen är det ändå
skapligt, ty der äro de icke fler än två, nemligen stora pcli
lilla björnen, och för dem, hoppas jag E. H. K. måtte taga
mig i försvar. Mina björnar på jorden äro inga lagkarlar;
de känna icke naturens lagar; de ligga aldrig i ide. Min
hustru Barbara är dock den värsta; icke som skulle jag vara
henne något skyldig: tvärtom är hon skyldig mig lydnad,
såsom Sara var sin man underdånig och kallade honom Herra,
fast hon är en trög betalare. Nej, jag kallar henne så för
hennes styrka och mod, ty hon är tapprare än jag.
Dagligen söker hon dock stärka min kropp genom gymnastiska
öfningar, såsom brottning och kapplöpning, i hvilken senare
jag dock mycket utmärker mig, emedan jag eljest af hennes
eldgaffel kunde blifva dubbad till döds. Förliden afton satt
jag i min kammare och spelte luta, och jag var ensam,
hvil-ket ej var underligt, ty ingen menniska mer var inne i
kammaren. Då ertappade mig min hustru å bar gerning. Jag
bor i en vindskammare och nedanföre växer ett päronträd,
hvari jag ofta tänkt att hänga mig, men uppskjutit det,
emedan jag ej ännu anser grenarne nog starka. I detta
päronträdet tänkte jag nu genom fönstret nedhoppa, men
historiens genius höll mig tillbaka, öfverlemnande mig en tafla,
som föreställde konung Måns Bryntessons olyckliga försök i
konsten att hoppa i päronträd. Min hustru gjorde en för
mig föga smickrande jemförelse emellan min och klockarens
sångkonst. Derefter påminte hon mig, huru klockaren
nyligen blifvit hugnad med titel af direktör, och lefver i anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
