Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men tyst den unge krigaren stod,
Tyst pekade han på den djupa flod,
Som hvälfde röd af hans fosterlands blod,
Och den enda pil, som ännu var qvar,
Mot eröfraras hjerta han sände till svar.
Nu äfven våldet segern behöll:
Tyrannen lefde och hjelten föll;
Men Perin bemärkte det ensliga rum,
Der han låg, och då krigets fasa blef stum.
På den morgonstråle, som skönast log,
Hon sjönk och ur hjeltens hjerta tog
Den sista heliga droppe, det gjöt.
Förrn den friborne anden sin boja bröt.
Den gåfvan, hon sade, ej himlen försmår,
Med henne till ljusets portar jag går.
Det blod, som uti despotens sold
I striden spills att befästa hans våld,
Det fläckar jorden, dock är det blod,
Som åt friheten offras med kärlek och mod,
Så heligt, att icke det sätter en fläck
På sjelfva Edens klaraste bäck.
Ack! om den fallna jorden än bär
En gåfva, som himlen med vällust ser,
Det sista offerblodet det är,
Som det döende hjertat åt friheten ger.
Ja, sade Engelen, då sin gärd
Hon lade uti hans strålande hand,
Välkomne äro uti vår verld
De tappre, som dött för sitt fosterland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
