Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När stammen dör, det löf också,
Som växt ur dess hjerta, mer grönskar ej
Så vänd dig till mig, fÖrrn som du
Af qvalets eld jag tärs och brinner,
Och dela det lif, som du ännu
På mina friska läppar finner.»
Hon dignar — Som lampan, hvilken man för
Bland giftigt qvalm i den djupa grifb,
Utslocknar, i hennes öga dör
Det milda ljus af hans andes gift.
Ack! blott ännu ett ögonblicks strid
Och hennes älskade slumrar i frid,
Och hon, som sjunker till honom ner,
1 afskedskyssen sin ande uppger.
Sof ljuft, så hviskade Perins röst,
Då den sista afskedssucken hon stal.
Som nånsin värmt en qvinnas bröst.
Sof ljuft och hvila från lifvets qval
I balsamluft, lik de välluktskyar,
I hvilka Phoenix sitt lif förnyar,
Hvars egen dödssång från bålet man hör,
Der uti musik och rökverk han dör.
Från Perins läppar ett doft nu flöt
Så ljuft, att dess like på jorden ej fanns;
Från sina strålande lockar hon gjöt
Omkring de bleka anleten en sådan glans
Och spred kring dem så himmelskt behag,
Att lika de syntes ett helgonpar,
Som aftonen före domens dag
Af en engel tages ur grafvens förvar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
