- Project Runeberg -  Samlade skrifter af Vitalis /
330

(1873) [MARC] Author: Erik Sjöberg With: Carl Adolf Forselius, Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lika bitter satir öfver .sina vänner, bevisar intet till
författarens försvar, ty han lefde i en annan tid; men är det i alla
fall icke drägligare än en fantasi under titel Sverige, som nu
blifvit i stället upptagen, som är opatriotisk, ja,
fäderneslandet förrådande, och som dessutom innehåller hädelse emot
Gud?

När vår Herre dem (grankottarne) skapat, re’n trött han

var (?!!)

hvilket dessutom i vetenskapligt afseende är en stor lögn,
ty det nämnes på intet ställe i Genesis, att Gud skapat
grankottarne. — Då denna fantasi skall innehålla en
beskrif-ning öfver Sverige, så kunde en bildad läsare med rätta
vänta att der finna några statistiska upplysningar om
folkmängden i Sverige, äfvensom om fåglarnes antal. Dessa och
andra intressanta uppgifter söker man dock förgäfves i
denna nebulistiska diktning. Deremot får läsaren flitigt höra
inskärpas om »Solen som åker öfver stock och sten, sä att
hennes vagn går sönder.» Hvilken orimlighet först och främst
att tala om stenar i luften! Är det, kanhända, stename ur

* Författarens luftslott, ur hvilket verlden dagligen borttager
en sten» (se Svensk litteraturtidning för 1821 N:o 2 pag. 28)?
eller kanske troligare det trä och den sten, hvaraf han i
molnen, till förfång för andra nebulister, uppfört sin lilla
stuga för sig sjelf, och öfver hvilka stockar och stenar väl
solen (Febus, snillets gud) må sägas åka sönder sin vagn?
Sedermera säger författaren om solen, att han tappar sin
mössa så röd (?!!). Utom det högst orimliga
föreställningssättet, att solen är en karl, då hon likväl är af genus
femininum, så inser läsaren visst, att hvad författaren kallar
solens mössa ingenting annat är än solen sjelf och hennes
»eldigt himlaburna härlighet» Men så går det, när man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:54:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitalisss/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free