- Project Runeberg -  Samlade skrifter af Vitalis /
342

(1873) [MARC] Author: Erik Sjöberg With: Carl Adolf Forselius, Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jericho, hafva de anställt processioner omkring murarae,
under det Sophias prester gått framföre och stött i de tio
»klangårens basuner», men ändå hafva ej murarne ramlat
Med alla sina krafter, hvilket dock ej vill säga mycket,
hafva de fattat oskyldiga menniskor i håret, for att göra
dem till »torpare» under den stora »herrgården», det
beryktade Babels tom, hvartill de lagt grundval i molnen.
Sveriges yppersta skald hafva de helt rätt och slätt förklarat,
att han »med hull och här är till dem förskrifvem, och ärligt
sagt ifrån, att inga protester hjelpa. De hafva icke en gång
försmått mig, hvilken de i sin vredes grymhet degraderat till
djekne, utan påstått, att jag delar deras åsigter, hvilket är
den svåraste beskyllningen i hela det ovettiga dokumentet
Sina fiender hafva de korsfäst in effigie, emedan de stått
för högt att sjelfve af dem kunna nås, och med träpinnar,
emedan jeraet är en hård metall, som deras klemiga fingrar
ej förmå att handtera. Midt i sitt läger hafva de uppställt
en vishetsgudinna efter sitt eget beläte och öfver den elända
hafva de kastat en narrkåpa af alla möjliga färger; men
när man bortrifvit den brokiga manteln, den parodierade
Isis-slöjan, och med svärd klufvit den ofantliga träskallen,
hafva möss och ödlor framkrupit derutur, likasom ur
hednin-garaes i Gudbrandsdalen afgudabild. Upphetsade af
»Lejonmärgen» hafva brödeme tagit i ring och, likt de guldsmeder
i Ephesus i sina förskinn, dansat raglande kring sin
skönhet, under det de ofta framtrallat: »Stor är de
Phosphori-sters Sophia!» Såsom genius för sin poesi hafva de utvalt
ugglan, sinnrikt antydande, att deras poesi, liksom denna
fågel, bäst trifves i mörkret. Derföre qväda de också endast
den tid på året, då nätterna äro längst, vid hvilka tillfallen
uselhetens »Oberon firar ett oåtskiljeligt bröllop med
fåfängans Titania.» Det föregående tidehvarfvet hafva de kallat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:54:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitalisss/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free