Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mötet
Jag henne sett — Hon satt vid rosenhäcken,
Den skönaste bland tusenden hon var.
Dess skönhet log ur spegeln utaf bäcken,
Som milda böljor mellan blommor bar.
Zefirer, dansande i svala fläktar,
Från hennes läppar stulo kyssens nektar.
Två solar like hennes ögon tjusa,
Och deras löje är en evig vår.
På afstånd tyckas englaharpor susa,
När stämman ljuf från hannes läppar går.
För mig jord, himmel, haf och allt försvunno,
Och mina blickar endast Hilma funno.
Ty när jag af en magisk blick betagen,
Med hänryckt hjerta bakom häcken stod
Och såg de unga lockande behagen,
Då brann en gudaflamma i mitt blod.
Det Amor var, som stormade mitt hjerta
Och med sin pil mig sände ljuflig smärta.
Då blef med ed jag hyllad af naturen.
Hon trädde fram och räckte mig sin hand,
Och hastigt, som på himlens vindar buren,
Jag stod på fantasiens blomsterstrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
